elina

Hemma från skolan! Woop woop!

Det va skridskor på idrotten idag. Jag blev ganska förvånad och stolt över mig själv när jag bara ramlade en gång, och det va då inte mitt fel heller! :D Awesome. Egentligen gillar jag inte skridskor. Jag kunde åka ganska bra när jag va mindre, men det är inte som att cykla. Man glömmer av. Så varje gång nu är en ny plåga liksom :)

Skönt att det är över iallafall! Tror inte jag kommer behöva åka mer skridskor under hela min gymnasietid nu. (Charlotte och jag är grymt lyckliga)! Så jag behöver bara åka när jag ska tvinga mina barn till det i framtiden, eller när dom tvingar mig snarare... 

Nu ska jag krypa ihop i soffan med mitt te, min tv och min marabou! :D

Puss!

suddig cambild, men w/e :D

Here's To The Heartbreakers - Katy McAllister

Skyscraper - Tyler Ward

Here’s to the fakers....
Here’s to the heartbreakers!

Nej, jag vet att man inte borde lägga ut sina allra privataste känslor på internet, för det kommer bara slå tillbaka på en själv i slutändan. Men just nu är jag så jäkla arg och besviken, en aning ledsen med, så jag kan inte hålla det inne. För ingen vill egentligen hjälpa mig, ingen vågar säga direkt ut vad den hade gjort i min situation. Bara att "göra det man känner för"... Men om man inte vet vad man känner för då?

Jag vet bara att som det är nu så är det inte okej. Jag mår inte bra av det här, och tänker han inte ens försöka så känns det ju inte värt för mig att göra det heller. Egentligen. Fast jag vill. Men jag har bestämt mig såhär långt. Han kommer bara få en chans att förklara sig, det är imorgon eller aldrig. Skiter han i det då är det ju uppenbarligen så han vill ha det... Och jag orkar inte hålla på för evigt - man  tröttnar till slut.

Hemma från skolan! Vi har korta dagar på onsdagar, slutar 12.15, och det kommer vi tack o lov fortsätta med nästa vecka när vårterminen börjar! yesyesyes! :D I övrigt tyckte jag inte så mycket om schemat ... Vi slutar i och för sig 35 minuter tidigare än nu på fredagar, men det var väl det... Tyvärr har vi 100 minuter idrott på onsdagar, bläää! :(

Menmen! Idag fyller pappsen hela 47 år! Brorsan är ju inte hemma, så det blir bara mamma, pappa o jag som ska äta gott o så ikväll. Troooor det blir oxfilé. Och blir det inte det skulle de bli fisk eller lamm. Gottigt i alla fall!

Innan det händer måste jag tyvärr till UM :/ Rutinkontroll för att kolla så jag inte knarkar mina piller o inte har ett way to high blodtryck ^^Lite segt att det tar 30 min dit, 30 min tillbaks plus 30 min där. Alltså 90 minuter för att åka och kolla ett blodtryck? Isch. Men okej. Jag ska vara positiv. Det är bra att dom faktiskt kollar, för tänk om jag inte mår bra? (Nu känner jag iofs att jag mår bra).

Vaknade upp imorse och tänkte att 'fasen, idag är det bara 3 månader kvar till jag fyller år. det är typ vår nu' och några timmar efter snöar det totalt ute. Vadå livets ironi? Jag hatar snö. Det är det värsta jag vet efter gröt, curry, bacon och falska personer. För snö är kallt, blött och gör ont när man får det på sig i form av en hård boll.

Visst, under jul är det jättemysigt med snö, eller när man är och åker skidor någonstans som min bror är just nu. Men här i Göteborg? Nej. Här fryser det antingen till is, eller så smälter det till slask. Så antingen blir det halt att gå för att det är is överallt, eller så blir det halt överallt för att det är slask. Great, och jag som har så bra balans i vanliga fall? Hehe ....  Det finns liksom inget mellanting där det fortsätter att bara vara snö. Äckligt!

Vissa har frågat mig vad jag gjorde på nyår. Så här kommer det! Jag har inte skrivit vidare detaljerat. Om du inte orkar läsa allt så jag kan redan nu säga att det var mitt bästa nyårsfirande, hittills!

Från början var det tänkt som så att jag och några personer skulle ha en middag hemma, bara ta det lugnt och så.. Men när ingen var helt säker på om dom kunde så ställde vi in det. Och eftersom Tilda och Linus hade bjudit Mr. Spindel till att dinera med dem ville jag inte sällskapa där. Så istället tog jag kontakt med Linnea, som genast va grymt gó o erbjöd mig följa med henne någonstans :D Så det gjorde jag!

Vi drog till Olofstorp. Jag skulle jobba dagen efter, och senaste bussen gick egentligen 00.43 därifrån, men L's snälla pappa erbjöd sig att komma och hämta oss! Så vi festade på rejält, med (för mig) helt okända människor. Totalt var vi fyra tjejer och betydligt fler killar.

Vi duschade i Champange på tolvslaget, jag mådde toppen och hela världen tillhörde mig! Efteråt tonade festen ner, vad jag kommer ihåg, och alla satte sig och chillade i sofforna. Vid tjugo i fyra kom L's pappa och hämta oss, han körde mig hela vägen hem och jag träffade min mamma i köket. Vid kvart i fem låg jag och sov tungt i älskade sängen.

När jag vaknade sex timmar senare var allt upp och ner, jag spydde som en gris och världen var helt plötsligt inte min längre...

Veronica Maggio - Inga kläder

Det är bara du och jag som vet vem du verkligen är.

Gud vad jag älskar mig själv ibland. För tre veckor sen ungefär fick min klass utdelad en inlämningsuppgift som skulle vara 3-5 sidor och inlämnad imorgon. När tror ni jag började på den? Aa, inte i god tid i alla fall! Sitter här och har 2 sidor kvar att skriva, känner panik och irritation över mig själv. Vafasen började jag inte tidigare för? Och varför sitter jag hääär o skriver? Usch!

På onsdag slutar jag skolan med tre veckor ledigt framför mig. Gud vad jag ser fram emot det! Pluggfri och nästan jobbfri! Ska bara ta det lugnt och bara göra sånt som JAG vill göra. Menmen... inlämningen måste bli klar först. Better get going.

Puss puss!

Hallåj på er! Jag har inte skrivit på hur länge som helst känns det som (typ tre veckor!). Men har haft så himla mycket på G både i skolan och på fritiden så har inte hunnit med ens hälften av allt jag velat göra! Menmen, nur är jag iallafall tillfälligt här! :D Jag mår bra, jag är glad och aa... snart jullov!!!!

I alla fall, en person som troligtvis ville vara anonym (kallade sig "=)" ) ville ha fler bilder på mig... så här kör vi bara ett race med randombilder på just mig! Enjoy!

vissa har funnits innan, vissa inte... tror jag :) där är åtta bilder på mig i alla fall. tar sällan nya på mig själv längre, fjortisfotografering är inte min stil nämligen ;)

puss på er!

Trevlig kväll igår med min Cornelia! Sjöng nån singstarliknande grej på Wii, pratade pojkar, åt god efterrätt och va bara allmänt bäst. haha :D 

Idag blire jobb! Precis som igår... Fast är inte lika trött idag ;) och det är bara 3.5 timme :D Sen hem igen, fort, o äta middag med familjen, Jennifer o Fredrik :) Inte sett Jennifer sen juni, så det ska bli trevligt :) och hon ska få sina födelsedagspresenter (hon fyller år i slutet av juli, haha!)!!. 

Puss <3

Ja, jag tycker också det är bra att människor är olika. Alla passar inte med alla, man ska inte ha samma åsikter om allting och man ska kunna klä sig annorlunda - för var är det roliga annars? Programmerade maskiner har vi redan skapat själva, så vi behöver ju inte dela finesserna med dem.

Men det finns ändå en åsikt, en tanke, jag har väldigt otroligt svårt för att acceptera. Rasism. Att Sverige ska "bevaras svenskt" och massa sån skit. Va i helvete? Du får jättegärna vara åt vänsterhållet, eller lite åt höger om du hellre vill det. Du får jättegärna tycka att mina skolbetyg ska avskaffas, eller att det ska till ännu fler betygsnivåer. Det är helt okej för mig. Men när du önskar en rejält minskad invandring, drar alla immigranter över samma kant och påstår att de allihop lever på bidrag, tänder eld på bilar och rånar butiker... Då är det inte längre okej.

Skulle jag få veta att någon av de jag håller av mest var av dessa åsiker (vilket jag fick uppleva för precis en vecka sen) så vet jag ärligt talat inte riktigt om jag skulle kunna hålla mig kvar till den personen. Hur ska man kunna stå bredvid en person, stötta den, när den är så fantastiskt trångsynt? 

Vi behöver invandringen. I dagens samhälle får vi i genomsnitt 1,8 barn per kvinna. För 30 år sedan var det 2+ det låg på. Fattar ni nu? Utan vår invandring skulle Sveriges population minska, vi skulle få mindre statspengar att komma runt på (om vi inte ökar våra skatter vill säga) och aa - det enda positiva jag kan komma på är att grupperna inom barnomsorg och skola skulle bli mindre... Är det värt det?

Jag tänker såhär. Om jag var den som behövde hjälp, skulle jag vilja att någon hjälpte mig på det sättet Sverige hjälper folk till asyl. Behandla folk med guld, om du vill kunna få guld tillbaka.

Varför alltid, alltid jag?
Det verkar seriöst inte finnas en enda vettig kille.
Trodde jag hittat rätt den här gången, 
precis som varenda jäkla gång innan.
Men nejdå. 
Självklart inte, varför skulle jag ha sån tur?

Man kan acceptera det mesta,
men inte rasism.

Det är så sjukt jäkla superunderbart att ha en pirrande känsla i magen, som flygande fjärilar!

Alltså, jag kanske glömde att delge er all information från förra veckan, och veckan före det. I min klass har vi haft det lite jobbigt, eller aa, jag, Tove och Ida iallafall. För vi alla tre fick våra facebook-konton hackade. Jag och Tove fick även vår mail förstörd/oåtkomlig och min blogg fick en fint inlägg med hur mycket jag gillar bajs. Aa.. ni fattar. Tänker inte gå in på detaljerna kring hur jag vet det, men personen som gjort intrången går i min skola.

I alla fall... Inte haft en så jätterolig vecka eftersom verkligen ALLT var kopplat till min mejl, och jag kom inte åt den för den idioten skickat massa spamm och därmed spärrat kontot. Gud vad jag vill mörda personen, riktigt dyrt.

Men idag blev det fixat! Grymt! Mitt mailkonto är tillbaks, jag kan läsa av sakerna från jobbet, bloggen, allt! Det gjorde seriöst hela min fredag och nu är jag typ superpepp och sjukt otroligt glad på att gå ut och gå på bio med Tilda! Förutom det har mamma och jag fixat en surprise till S imorgon! Vad det är avslöjar jag inte :) 

Jag sitter med Höjden av lycka just nu!

När Tilda var här förut satt vi och pratade och båda kände samma sak: Fan va lyckligt lottad man är.

Jag har goa föräldrar, som är gifta, en underbart snäll bror och en fantastisk syster. De allihop älskar mig, för den jag är. De har inga speciellt stora krav på mig, inga större förväntningar som kan tänkas gå i kras. Ingenting. Villkorlös kärlek ungefär. Likadant är det ju med min stora släkt med. För det är precis vad min släkt är: Stor. Jag kan inte rabbla namnet på alla mina sysslingar, har inte ens träffat alla av dem. Och förutom det är det en väldigt lång hållbarhet på båda sidor släktleden. Jag hade till exempel chansen att träffa min pappas mormor, och har fått många minnen av henne, tills hon gick bort när jag var 14. Hur många får ibland inte chansen att träffa ens någon av sina mor- & farföräldrar?

Det finns ju de som inte har någonting, och som aldrig har haft det heller. Eller som har familj, men som kanske egentligen förtjänar en tusen biljoner gånger bättre sådan. För hur lottsam har man egentligen varit som föräldralöst litet spädbarn, som barn till en/två missbrukare eller liknande? Jag tycker till och med synd om de som har separerade föräldrar. Yes, I know, jag har många vänner med just de här bakgrunderna och som klarar sig så sjukt fantastiskt ändå. 

Men när man tänker djupt, mycket djupare än det lilla skrapet jag skrivit här, inser man att fy i helvete vad glad jag ska vara över just den lottvinsten jag föddes med.