Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg

Over and Out with you

Tillslut är du ute. Jag tror på det den här gången. Ute, för gott. För jag orkar ärligt talat inte mer av dig nu. Blir så dum, så korkad, så naiv. Du tror verkligen att du kan behandla mig hur som helst, utan att det spelar mig någon roll. För vi har ju känt varann så länge. Eller? 

Fast du känner inte mig. Du undrar aldrig längre, du har inte tid. Kom på mig själv förut med att tänka på att det senaste halvåret har det varit jag som tagit kontakten. Varenda jävla gång vi setts har det varit för att jag velat. Du tog aldrig initiativet. Det säger nog mer om mig än dig egentligen. Dum, korkad, naiv. 

Men är det så fel att tro att man var vänner? Egentligen? För jag vet en massa om dig, om ditt beteende och dina tankebanor. Du har inte ens fattat vad du gjort, än. Eller att du gjort något över huvudtaget. Men jag märkte sist vi sågs att något inte var som vanligt... 

Tack för att du iallafall fick mig att inse att jag är värd så otroligt mycket bättre än dig.

inga kommentarer

Säg som det är!

Vad blir noll plus två? (Svara i siffror.)

Kommentar